men inte på dagens etapp på 84 km men jag vann totalt.
Fast det var en seger för mig då jag faktiskt kunde cykla med tätklunga hela vägen. Men det var på håret att jag skulle flyga av flera gånger.
Vi, dam elit cyklade ihop med herr juniorerna. Och de var hetsiga.
Två minuter innan start sa startkillen att det var masterstart, de första 500 meterna. Vilket innebär att alla ska ligga bakom ledarbilen som kör först och håller farten.
Vad händer då när starten går, jo en junior cyklar väg som en tok, förbi bilen i full fart.
Alla börjar att skratta och junioren fick snällt stanna och åka bakom bilen. Men så fort bilen ”släppt” oss gjorde han ett ryck igen. Och så höll det på i över fem mil. En massa utbrytningsförsök, inhämtningar, tempoökningar osv… Vilket inte gynnar min åkstil. Jag gillar när det är ett jämt tempo. Men nu kändes som det gick från noll till hundra på en sekund. Så var det ju inte riktigt men det var rejäla tempoväxlingar och jag åkte som ett jojo där bak. Och som sagt  var det var nära ett par gånger att jag blev avhängd men på något sätt lyckades jag alltid komma i kapp, på egen kraft eller med  hjälp av någon annan som också kommit på efterkälken.
Detta lopp var rena motsatsen till förra helgens tävling, då det var regn och snö, men ett jämt tempo. Nu var det sol och ojämt tempo.
Men som sagt var jag är jätte nöjd att jag satt med i huvudklungan, även om jag inte slog så många i spurten, men jag tror att jag i alla fall var före någon junior i mål. Vi var tre damer som cyklade i tätklungan.
Känns som om detta var ett steg i rätt riktning!
Kom trea på dagens etapp men vann sammanlagt. Då jag ledde inför dagens etapp då jag vann gårdagens tempolopp.

Nu blir det lättare träning inför nästa helgs Ironman 70.3 tävling i Schweiz.