Jag har nästan alltid med mig en gel i mitt vätskebälte, bra att ha tycker jag för man kan aldrig veta när man blir trött.
Och det blev jag idag när jag var ute och sprang.
Började dagen med simning, roligt och annorlunda pass med mycket nytt.
Sedan hem för att äta lunch. Sedan tog jag tåget till Lindome, i träningskläder för att kolla in ett nyinköpt hus. Väl där träffade jag på en annan kompis så det blev två "husvisningar", roligt!
Efter dessa två trevliga visningarna så sprang jag hemåt på Bohusleden.. Har regnat en del på sistone så det var blött  och halt i skogen. Gick rätt segt att springa sedan var jag tvungen att stanna och gå på vissa partier, där det var en massa halkiga rötter.
Lyckades iallafall ramla av en spång, rakt ner  i en myr... Klarade mig bra förrutom att sår på ena knät och "myriga" kläder.
Detta var ett tecken på att jag började bli trött. Fortsatte lunka hemåt, försökte mig på en genväg som reulterade i ett par överleriga skor och senväg, det vill säga jag fick vända och springa tillbaka.
Det var då jag insåg att jag verkligen var i behov att min gel i vätskebältet.
Efter den så kändes allt bättre och jag lyckades ta  mig hem!
vilket kändes näst intill omöjligt efter att jag råkade springa lite fel. När jag blir trött så blir jag ofta jätte trött, och då blir allt jobbigt!
Stannade till och badade mina skor innan jag kom hem, så det blev som nya! efter lerbadet.
Sen jag kom hem har jag först ätit middag sedan nu ett par timmar senare kvällsmat. Känns som om min kropp bara skriker efter mat!

Nu ska jag lägga mig i soffan och se på Stjärnor på is. Ska bli spännande att se. Jag skulle aldrig våga ställa upp på det. Inte för att jag fått frågan men jag tycker att det verkar livsfarligt!
Jag är imponerad av de modiga kändisarna som vågar ställa upp.