Tidigt i morse var  jag och simmade med ett mastergäng.
Första gången var det, och det var trevligt och bra men blev avslöjad direkt. Då en kille efter vi simmat 4*25 m sa  - Du är ingen sprinter va?!
Hade inget att satta i mot :)
Nej, jag är ingen sprinter på något sätt eller vis men jag hoppas att jag kommer att kunna simma snabbare  och bättre med tiden!
Jag orkade inte hänga med i deras fart men jag gjorde så gott jag kunde fast jag fick fuska lite grann på bensparkes övningarna men jag hoppas att jag med lite och hjälp och fler simpass per vecka ska kunna förbättra min simning åtminstone lite grann tills jag ska tävla i Florida.
Skulle vara skoj!
Ska försöka simma 4-5 gånger i veckan nu.
Får se hur det går.

Jag har tillbringat två dagar på resande fot.
Tåg till Stockholm på fredag förmiddag. Lidinöstafetten, titta och coacha på eftermiddagen, sedan middag i stan på kvällen.
Lördag förmiddag sprang jag 15 km i motionsklassen på Lidingöloppet.
Mina ben kändes bättre än söndagens duathlon. Vilken var tur, och skönt.
De första 10 km gick lätt sedan blev det jobbigt, men jag var absolut inte lika seg och stel som häromsisten.
Ett stort fall framåt, både för mina ben och min motivation!
Efter loppet var jag "knappt" trött. Utan joggade ner ett par kilometer innan jag hejade på de duktiga 30 km löparna ett par timmar. Innan det var dags att sätta sig i bilen och åka hem.
Har varit en rolig men intensiv helg.
I morse tog jag sovmorgon istället för att fara och simma, som jag brukar på söndagar. Istället blev det "bara"  distans cykling. Eftermiddagen/kvällen har tillbringats på Liseberg, med 5-kamp och alldeles för mycket godis.

Veckan som kommer ska jag om kroppen känns bra börja träna ordentligt igen inför Ironman 70.3-finalen i början av november i Florida.

Efter många om och men ifall att har jag ikväll äntligen lyckats bestämma mig för att åka upp till Stockholm och Lidingöloppet imorgon.
Ska träffa min "kompanjon" Mats imorgon, och förhoppningsvis också några höjdare från Herbalife som också ska vara på plats.
Sedan blir det en trevligmiddag imorgonkväll.
Sedan får vi se hur långt jag springer på lördag.
Är anmäld på 30 km men hoppas kunna byta till 15 km motion.
Då mina ben inte riktigt vill vad jag vill det vill säga det är fortarande sega efter de senaste veckornas tävlade.
Och vad jag vill just nu ikväll är att springa 15 km, känns alldeles tillräckligt långt.
Har vilat benen nästan hela veckan förrutom idag då jag har varit ute och sprungit.
HAr med andra ord bara simmat och rullat fram och tillbaka till jobbet denna vecka, en riktigt vilovecka med andra ord.
Skönt och väldigt välbehövligt.
Hoppas mina löparben känns bättre på lördag än den gjorde när jag tävlade sist.

Dagens duathlon-SM var allt annat en lätta ben för min del.
Sprang på bra de 2-3 första kilometrarna men sen sa benen stopp!
Och det var verkligen stopp. Känslan är svår att beskriva, sprang inte in i väggen men benen var verkligen hur tunga och sega som helst.
Efter knappa 2 varv och nästa 5 kilometer sprunga, var jag nära på att bryta.... Men efter en lite kort inte allt för trevlig ordväxling från min del med en triväsatare så bestämde jag mig för att kämpa vidare (var tvungen att säga till att det verkligen "svordom" inte gick bra eller lätt till påhejaren, som jag känner, men han var inte sen med att svara att jag svordom fick lova att kämpa och inte ge upp. Efter loppet pratade jag med killen och vi är fortfarande vänner :) ).
För det var det som jag fick göra hela loppet, kämpa och slita!
Det är klart att man alltid gör när man tävlar men detta var verkligen att kämpa med både ben och huvud på ett annat sätt än när det går lätt.
Men jag kom i mål som trea och SM-bronsmedaljör.  Nöjd med att komma i mål, och nöjd med att ta en medalj.
Krampvarning i vaderna under hela cyklingen (40 km), som för övrigt var det enda som gick hyffsat förrutom att jag tappade min sportdrycksflaska ipå banans största gupp redan efter 3,5 km. Hade behövt den under cyklingen.
Sista löpningen var bara onda stela ben.
Kom ut tillsammans med tjejen som kom tvåa på sista löpningen. Men jag hade verkligen inget att sätta mot. Mitt enda mål var att ta mig i mål!
Vilket jag lyckades med.
Roligt och verkligen uppskattat var alla hejarrop jag fick under vägen idag.
Tack!

Har inte sett några resultat än men jag förmodar att de snart kommer att dyka upp på www.svensktriathlon-org och/eller www.helenehomstriteam.se

Idag när solen sken och det var ett underbart väder ute fick  jag chansen att följa med på havet med en riktig motorbåt.
Då Martin och www.worldofmultisport.com skulle ut och filma och fotografera XOR kajaken.
Skoj var det och fort gick båten!
Satt och filmade i fören, och hörde väl inte så noga vad de andra pratade om och helt plötsligt drar båten upp i värsta farten och jag var absolut inte med på det. Så jag bara skriker och håller fast mig, var kul! Precis som jag brukar göra när jag åker berd och dalbanor.
Och det var verkligen spännande, blev helt svettig!
Jag försökte vara med och filma lite också, som bilden visar. Fast en bild säger ibland mer än tusen ord kolla bara in min vänstra hand.
Gårdagen var hård. Då jag nästan cyklade in i väggen. Blev välsigt trött de sista kilometrarna på mitt distanspass. Hade pengar med och cyklade förbi ett par stycken affärer men handlade inget, fast så här i efterhand skulle jag nog det. För när jag kom hem var jag tvungen att gå och äta direkt, sedan var jag helt jätte trött på kvällen.
Idag innan båtturen så simmade jag en kort sväng, bara för att inte tappa flytet. Och imorgonbitti far vi till Malmö för duathlon-SM.
Ingen tävling som jag satsat på då mycket av mina krafter gick till Powerman VM för två veckor sedan.
Men jag ska göra mitt bästa får vi se hur det går.
Är ett mycket bra startfält med bland annat OS-triathleten Lisa Norden, förra årets svenska mästarinna i duathlon Dorothea Isaksson, hemmafavoriten Camilla Lindholm med flera samt några danskor, som är med i tävlingen men inte i SM:et.
Så det kommer att bli jätte svårt och hårt att ta en medalj.

Efter förra veckans "lugna vecka, efter en tuff tävling", så känns det som om jag är på gång igen. Fast jag har vilodag i dag måndag. Men jag känner mig pigg och längtar till jag ska träna igen imorgon!
Simmade i torsdags, kändes mig som en sten. I fredags tog jag en lugn jogg och cykeltur. Kändes skapligt. I lördags sprang jag lite längre och det kändes bra. Sedan igår så cyklade och simmade jag. Cyklingen var ok men simningen gick inget bra och då är det inte roligt... Sedan sprang jag en sväng på eftermiddagen. Kändes bra.
Och idag vilar jag som sagt var.
I slutet av förra veckan fick jag också helt plötsigt energi till andra saker än jobba och träna. Började putsa fönster och fixa lite grejer. Hör inte till vanligheten men jag brukar inte heller vila många dagar i sträck eller bara träna lite...
Eftersom min löpning har gått så pass bra i sommar så är jag numera anmäld till Lidingöloppet 30 km nästa lördag.
Får se hur det går!

På söndag är det nu först dags för duathlon-SM.
Ska bli intressant om jag hinner få tillbaka någon snabbhet i benen efter förra helgens slit.
Förra året efter Zofingen gick också duathlon-SM två veckor efter (som i år).

Då gick det tungt.... Men en gång är ju ingen gång så jag hoppas mina ben är snabba på söndag!

Idag är det torsdag och jag har inte rört på mig sedan i söndags. Om man inte räknar med de stilla cykelturerna från och till jobbet idag och i tisdags.
Så ikväll blir det lite simning och vem vet kanske slår jag på stort och springer lite imorgon?!
Men jag har varit trött och sliten i mina ben. Främst i vaderna i år. Förra året var det låren som tog mest stryk.
Kan inte säga att jag haft någon hiskilig träninsgvärk utan mera bara värk, eller det har pillat i benen. Svårt att förklara men de två första nätterna efter loppet hade jag problem att sova på grund av detta.
Inget konstigt men man glömmer från gång till gång hur trött benen blir. Och det är kanske tur?!
Till helgen blir det ingen tävling för min del men jag ska heja på och hjälpa till på Herkules multisporttävling på lördag. Blir kul. Känner ingen lust alls att tävla själv så jag ser framemot att bara stå vid sidan om.
Nästa helg så blir det duathlon-SM i Malmö.

I gar var jag för andra gangen med pa Powerman Duathlon World Championship och var andra gangen slutade jag pa en andra plats.
Vann gjorde Erica Csomor, en av världens bästa traithleter i ar, med esgrar bland annat pa Ironman 70.3 Californien och Ironman Arizona.
Sa det var aldrig nagon fraga om vem som var snabbast.
Jag gjorde ett godkänt lopp. Första löpningen pa 10 km kändes bra och mina ben kändes bra. Sedan cyklade vi 3 * 50 km, var en kuperad bana och de tva första varven gick bra. Mina ben kändes bra, det första varvet hade jag Erica i blickfanget, andra varvet körde hon fran mig. Sedan de tredje varvet sa kunde jag inte cykla alls. Hade inget tryck i pedalerna, fast jag egentligen aldrig var jätte trött....
Blev omcyklade efter 25 km av trean i loppet Maja.
Kunde inte hänga pa henne pa de lätt akta partierna alls sa det var bara att ge upp och gilla läget. Började fundera pa om min brakiga mage tidiagre under veckan började att visa sig med kraftlöshet..
Samtidigt som jag hade i bakhuvudet att jag sprungit fort tidigare i ar. Sagt och gjort satte jag pa mig skorna och började springa eller jogga kan man väl säga att jag gjorde i början da jag var rätt stel i höfter och rygg.
Löpbanan är väldigt kuperad och man springer 7,5 km till en vändpunkt och tillbaka, tva ganger det vill säga 30 km.
Efter cirka 4 km sag jag Maja framför mig och vid vändpunkten var jag förbi.
Sedan utökade jag mitt försprang till henne samtidgt som jag tappade pa Erica framför.
Slutade som nöjd tvaa med tanke pa min dags form.
Blev inga snabba tider da det regnade och var blött pa cyklingen.
Under löpningen sprack det upp och blev fint.
Det positiva med dagen att jag tappade betydlig mindre pa andra löpningen pa Erica jämfört med i fjol, och att jag faktiskt lyckades kämpa till mig en andra plats.
Efter malgang sa upptäckte jag att min bakdäck var helt tomt... Hade fatt pyspunka nagonstans pa tredje varvet. Var har jag ingen aning efter som jag varken hörde eller kände av den. Men kanske en anledning till att det gick sa fruktansvärt tungt pa sista halvan pa sista cykelvarvet.
Jag är kvar i Zofingen, men far hem idag.