13 december, och lucia, redan... tiden går verkligen jätte fort.
Jag har jobbat idag så jag har sett ett jätte fint luciatåg på jobbet.
Det är verkligen stämningsfullt med ett riktigt luciatåg.
Men där slutade min lucia. Eller jag menar annars har dagen varit som vilken vanlig torsdag som helst. Förrutom att vi fick tomtegröt i matsalen och pepperakakor i personalrummet.
Och som vanligt på torsdagar så har jag simmat.
Kändes rätt så bra fast jag var lite trött i armarna efter tisdagens pass.

I morse fick jag mig ett gott skratt. Och jag skrattade inte för att vara elak utan för att jag vet hur frustrerande de måste ha varit för Martin och alla andra tävlande i Abu Dabhi igår (jag skulle gärna velat sett denna etapp)... Det är en stor multisporttävling där just nu. Man tävlar i fyra mannalag. Det är dags etapper och tävlingar pågår i sex dagar. Igår den fjärde dagen var de ökenvandring med kamel. Varje lag vid en kamel med sig som skulle hjälpa till med att bära lagets packning och vatten. Men så verkade det inte blivit. Såg ut att varit en kamp med kamelerna. Vet inte om jag själv skrattat eller gråtit. Kanske först gråtit och sedan skrattat åt eländet då kamelerna, vägrat gå, skenat iväg, ramlat omkull osv. Det slutade med att denna etapp inte räknades tidsmässigt då det var så orättvist vilken kamel man fått....... läs mer på www.multisport.se och www.outsideonline.se/blog/ och titta på bilderna. De säger mer än tusen ord. Eller vad ska man säga om bilden när en av Lundhags killarna bokstavligen drar fram deras "lagkamel".

Påminner mig lite om när jag själv var och tävlade i Kirgistan i en 6-dygn non-stop multisporttävling och vi skulle rida efter 2-3 dygns tävlande (se bilden). Och de första som nästan hände mig, ovan ryttare som jag är, är att min häst skenar iväg på en stor äng med mig på... Men jag överlevade, och jag trillade inte av, men jag hade verkligen hjärtat i halsgropen. och senare under etappen fick vi gå och leda hästarna eftersom de blev trötta... eller jag tror att de märkte att vi eller iallafall jag inte hade någon hästrutin så de passade på att lata sig.... I mitt fall så varken grät eller skrattade jag åt hästarna. jag hade nog med att försöka hålla mig vaken och äta och dricka. Och så här i efterhand så de enda vi eller jag kunde ha gjort bättre var att jag skulle varit mer hästvan.
Men så kan de gå när djur är med i spelet.

Dags att sova imorgon väntar ännu en dag i träningens tecken!