En kul grej hände när jag och Martin var och simmade i kväll. Vi simmade i Rådasjön utmed roddbanorna som är utmärkta med bojar.
Och när vi simmade träffade vi på våran kompis, Pär som var ute och paddlade. Vi stannade och pratade med honom, och då kom nästa paddlare, Jens, han trodde att Pär pratade med ett par som stod på kanten av sjön. Så han hejade först på dem. Han trodde att jag och Martin var två bojar i våra badmössor. Fast han såg direkt när han kom närmare att det var vi som var ute och simmade.
Men lite kul var det!
Men man får vara försiktig när man är ute och simmar på sjön. Det är inte säkert att båtar m.m ser en när man simmar. Så man måste se upp!

Klockan 05.00 ringde klockan i morse.

Då var det bara att stiga upp, äta frukost och sätta sig i den färdigpackade bilen och köra till Burseryd och Västboloppet på cykel. Till Burseryd är det ca 15 milfrån Göteborg, så vi var framme strax efter kl. 7.
Starten för damerna var kl. 8.05 så vi var i god tid. Fick min nummerlapp, värmde upp lite och sedan bar det i väg. 3*18 km linjecykling.
Om jag inte kommer ihåg fel så var det i Polen som jag tävlade i linjecykel sist. Så det var ett bra tag sedan. Men idag var jag modig, enligt mig själv alltså. Vågade mig upp i klungan redan från början, fast jag åkte ned ett par gånger så tog jag mig lätt upp igen.
Cyklingen kändes bra och det kändes som om jag hela tiden var med i loppet. Det var utbrytningsförsök ganska ofta. Jag försökte  mig också på några men det var ingen eller inga som lyckades speciellt långt.
När det var 1 km kvar låg jag väldigt  långt fram i klungan. Där låg jag bra, tyckte jag iallafall.Men så blev det en sväng och en liten uppförsbacke och då ville min kedja inte riktigt samma sak som mig så man kan säga att jag stannade mitt i kurvan, medan ett antal svordomar flög ur mig. Jag blev omcyklade avi stort sett hela klungan, tappade fart och motivation och rullade sedan i mål. Har ingen aning om vad jag kom, troligen sist i klungan. Men det var iallafall tur att jag inte orsakade någon vurpa.
När jag kom i mål var jag jätte, jätte arg och besviken. Jag nog inte kunnat vinna men fått en bra placering. Och så slutade jag nästan sist i stället. Var så arg.
Men nu ett par timmar efter målgång så är jag iallafall nöjd med min insats fram till "bråket med kedjan". Jag kände mig stark och framför allt modigare än jag gjort tidigare. Fast jag har fortfarande mycket kvar att lära mig.
Så jag får försöka att tänka på allt "bra" som hände och kändes före "spurten". Det kändes trots allt som jag var med i loppet trots min inst sagt usla avslutning.
Måste försöka se på det positiva. Och det blir bara roligare och roligare att köra linjelopp!