Översta bilden: Koncentrerad ocn nervös innan start.. Ska jag kunna hänga med killarna och tjejerna?!

Nedersta bilden: Full fart ut på den andra av tre varv.

men inte på dagens etapp på 84 km men jag vann totalt.
Fast det var en seger för mig då jag faktiskt kunde cykla med tätklunga hela vägen. Men det var på håret att jag skulle flyga av flera gånger.
Vi, dam elit cyklade ihop med herr juniorerna. Och de var hetsiga.
Två minuter innan start sa startkillen att det var masterstart, de första 500 meterna. Vilket innebär att alla ska ligga bakom ledarbilen som kör först och håller farten.
Vad händer då när starten går, jo en junior cyklar väg som en tok, förbi bilen i full fart.
Alla börjar att skratta och junioren fick snällt stanna och åka bakom bilen. Men så fort bilen ”släppt” oss gjorde han ett ryck igen. Och så höll det på i över fem mil. En massa utbrytningsförsök, inhämtningar, tempoökningar osv… Vilket inte gynnar min åkstil. Jag gillar när det är ett jämt tempo. Men nu kändes som det gick från noll till hundra på en sekund. Så var det ju inte riktigt men det var rejäla tempoväxlingar och jag åkte som ett jojo där bak. Och som sagt  var det var nära ett par gånger att jag blev avhängd men på något sätt lyckades jag alltid komma i kapp, på egen kraft eller med  hjälp av någon annan som också kommit på efterkälken.
Detta lopp var rena motsatsen till förra helgens tävling, då det var regn och snö, men ett jämt tempo. Nu var det sol och ojämt tempo.
Men som sagt var jag är jätte nöjd att jag satt med i huvudklungan, även om jag inte slog så många i spurten, men jag tror att jag i alla fall var före någon junior i mål. Vi var tre damer som cyklade i tätklungan.
Känns som om detta var ett steg i rätt riktning!
Kom trea på dagens etapp men vann sammanlagt. Då jag ledde inför dagens etapp då jag vann gårdagens tempolopp.

Nu blir det lättare träning inför nästa helgs Ironman 70.3 tävling i Schweiz.

Efter den första dagen  i UCK CKW 2-dagars är jag i ledningen.
Etapp ett var 30 km tempo. 15 kilometer, ganska platt cykling, vändpunkt, och samma väg tillbaka. Inga krångligheter, det var bara att cykla.
Jag gjorde ett godkänt lopp inget mer.
Det var medvind till vändpunkten och mer eller mindre motvind på vägen tillbaka. Vet inte vad jags ka säga mer att benen rätt pigga var med, men jag orkade iallafall inte trycka på ordentligt. Bra eller dåligt?
Något att fundera över tills tempo-SM.

Måste cykla betydligt bättre om jag ska kunna vinna en medalj idag.
Men jag är inte orolig, det var inte idag som jag skulle cykla som fortast.
Imorgon fortsätter tävlingen med ett linjelopp över 84 kilometer.
Vad som inte gynnar mig i det loppet är att vi startar med juniorkillarna, vilket kommer innebära att det kommer att gå fort.
Och jag vet inte om jag klara med att ligga i klungan?!
Återstå att se imorgon.

Förrutom mitt eget lopp hann jag titta på Martin och Jens i Team Buff när de vann sin andra seger i den andra deltävlingen för säsongeni Svenska cupen i multisport.
Multisporttävlingen hade sitt tävlingscenrtum bara 21 kilometer från cykeltävlingen. Så jag hann titta och heja både före och efter mitt lopp.
Kul men jobbigt, nu är jag jätte trött. Tror inte att jag kommer att orka sitta uppe och kolla på Eurovision.

Har varit ute på en lätt kvällsjogg så nu ska jag stretcha och titta på teve.
En ny tävlingsdag väntar i morgon!

Nu har jag bestämt mig för följande tävlingar i vår/sommar

24-25 maj UCK CKW 2-dagars

1 juni Ironman 70.3 Schweiz

15 juni Göteborgs triathlon

25 juni Tempo-SM, cykel

28 juni Linje-SM cykel el. Sprint-SM triathlon

Sedan får vi se vad som händer i sommar och i höst.

Idag var det så dags för års debut på linjelopp och på programmet stod Kinnekulleloppet, första deltävlingen i Svenska cupen i cykel.
Vi startade i Götene ca 9 km från Kinnekulle. Sedan cyklade vi sex gånger upp för "kullen", och slutligen målgång på toppen. Totalt cyklade vi 74 km
Vi cyklade varv runt Kinnekulle.
Jag tror och det kändes också som om jag gjorde ett av mina bästa linjelopp hitills ( fast jag vet inte). 
Och det var väldigt kul.
Trots i hållande regn och SNÖ, i mitten av maj! Termotetern visade 0 - +4 grader.
Brrrr. Men jag säger som min triathlonkollega, på plats, tur att vi inte behövde simma!
Var länge sedan jag frös så mycket om mina fingrar och ben. Men det var lika för alla.
Hängde bra med i huvudklungan på 7-8 cyklister.
Vi körde mycket ihop, det vill säga vi hjälptes åt att dra. Och det kändes som om jag inte gjorde bort mig, det vill säga att jag hängde med!
Näst sista gången upp för kullen ryckte ett par tjejer, Orkade inte riktigt hänga med. Men jag med hjälp av två andra cyklister, kom i kapp huvudklungan som i sin tur blivit avhängda av två tjejer (utlandsproffs).
Tror att jag efter ha "spurtat" sista gången uppför kullen slutade på en sjätte plats ( som sämst en åttonde). Inte helt säkert så jag inte sett några resultatlistor ännu.
Men jag är nöjd och min cykling kändes betydligt bättre än förra helgen.
Bra, och kul med positiva besked.
Har haft en "tung" vecka bakom mig, med både tunga ben och tungt huvud, vilket givetvis hänger ihop men då känns det extra kul att få till ett bra lopp.
Som jag skrev tidigare i veckan, det går upp och ner.....

.. och ovanligt mycket kraft och ork över till annat. Kanske ett bra "tecken" inför morgondagens cykeltävling?!
Idag har jag inte tränat så mycket. Sprang lugnt en timme på morgonen. Sen har jag simmat en timme. Hade en hel 50-meters bana för mig själv, rena lyxen!
Så jag var klar med träningen till lunch.
Sedan  har jag bara varit hemma och fixat och donat.

Finns allt massa saker man kan göra, som att klippa gräset och städa.

Klippt gräset nu i kväll eller rättare sagt mellan 18-19. Var några som gick förbi som tittade på mig. Inte vet jag om det var för att jag hade mina jobbarkläder på och stora gula hörselkåpor eller för att jag klippte gräset en lördagkväll?! Men när man tränar och jobbar så har man inte alltid tid eller ork att klippa på vardagar eller mitt på dagen på helgen. Man får rätt konstiga vanor, städa är inte ovanligt att vi gör på fredag kvällar när andra sitter och ser på teve. Men är man uppbokade av träning på vardagskvällar får man gör sånt när man hinner.
Har också hunnit med att sova middag och börjat läsa en bok.

Brukar inte hinna eller orka läsa böcker när jag jobbar och tränar. Brukar mest läsa när jag är ledig eller iväg på tävlingar  då jag har lite mer tid över.
Nu ska jag packa grejerna till morgondagens cykeltävling, Kinnekulleloppet.
Sedan ska jag sätta mig i soffan och fortsätta läsa boken.

.. ner och upp...

ja sånt är livet. Upp och ner, ner och upp.
Så går även min träning och tävlingar.
Just nu går träningen ner.
Det är inte speciellt kul och upplyftande när allt går tungt.
Men det är bara att bita i. Förhoppningsvis vänder det snart.  Man kan ju inte alltid vara på topp fastjag gärna hade velat :)
Kände mig mycket snabbare för en vecka sedan.
Konstigt hur fort det vänder, upp och ner, fast man inte gör något speciellt. Viktigast för mig för att de ska gå uppåt är den rätta känsla.
Det är den där känslan att vara snabb och stark som jag saknar just nu, den där snabba känslan som jag hade när jag sprang vårruset förra onsdagen.
Positivt är ju att jag var snabb då. Längtar till jag får känna den känslan på cykel också.
Och ännu mer på simningen...
Men det  kan dröja länge...
Igår när jag skulle simma var min motivation i botten. Var inne i simhallen en halv timme innan jag ens hoppade i bassängen.
Sedan stod jag ett par  minuter i vattnet innan jag började simma.
Men när jag äntligen kom igång blev det roligt. Fick  många jätte bra  tips och hjälp med min benspark av en simmarkompis, såna tips är guld värda!

Översta bilder är på mig från min Avélo breakaway på toppen av Slottsbacken i Uppsala. I bakgrunden står min lillebror Erik och tittar på.

Den andra bilden är på mig och Martin Nordstrand, vi är både med i Team Woolpower och vi stötte på varandra ute på en mässa i söndags.